...då vet man aldrig vad som händer.

Idag tog jag md Maya på en morgonpromenad. Nu går hon kanonbra i koppel!

Vi passerar en trädgård där det bor ett par schapendo som brukar skälla en hel del. Saken är den att dom är bakom en tjock häck så Maya ser inte vad det är som skäller. Men jag har märkt att det är en bra träning så att Maya märker att vad som än väsnas så är hon trygg i vårt sällskap. Så idag kunde vi ignorera de skällande 'bestarna' (dom är jättesnälla men Maya har inte haft möjlighet att träffa dom än) och promenera på som om det regnade. 

Lite senare passerade vi en trädgård och Maya tvärstannade och tittade in genom grinden. Där såg jag en kvinna i rött och en man i svart. Dom pratade med kvinnan i trädgården bredvid som hade en svart dvärgpudel och höll i en svart sopsäck.

Det blev lite genant när jag inte på något sätt kunde förmå Maya att sluta stirra och gå därifrån. Själv visste jag inte riktigt vad hon reagaerade på. Jag lockade och lockade men Maya vägrade att gå. Och att lyfta henne och bära är mot mina principer.

Kvinnan i rött sa "Bäst vi hälsar på ulltotten" och kom fram till oss tillsammans med sin gubbe. Då blev Maya heltokig och hälsade riktigt hjärtligt, på mannen!!! Hmmm...

De erfarenheter jag har från tidigare hundar är att svartklädda är lite läskiga, särskilt män. Men av någon anledning var Maya dödsförälskad i den här mannen. Hon klättrade upp i hans knä och pussade honom som en besatt. Kanske han påminde om någon? Vem vet?

//Husse

Nu har vi inte haft tid (eller ork) att engagera oss i bloggen på ett litet tag. Höstterminen har börjat och vi har haft fullt upp att komma in i scheman, rutiner, musikskola, konfirmation, hundpassning osv...

Maya växer och frodas i alla fall. Hon kan vara jättelugn och gosig ena stunden för att plötsligt börja attackera oss och bita som en tokig. Det märks tydligt på henne att hon vet om att hon inte får bita och att hon gör det på bus eller trots.

När matte är ensam hemma med Maya är hon lugn och säger ifrån när hon vill gå ut. Är alla hemma verkar det som om hon blir uppspelt och glömmer att säga ifrån. Dessutom kan hon bli sur och 'protestera'. Härom dagen gick hon fram till matskålen strax innan det var dags för kvällsmat. Nosade i skålen, blängde på oss och satte sig att kissa. Hon lyckades nog klämma fram 3 droppar, men det var så tydligt att hon gjorde det i en medveten protest.

Hon blir mer och mer säker när vi går ute. Till en början var hon rädd för alla bilar, nu börjar hon visa tendenser att jaga dom istället. Dettamåste vi stoppa!!
Hon har tidigare stannat och satt sig att titta så frort det varit något nytt och spännande. Vilket har inneburit att det tagit ganska lång tid att promenera. Nu går det riktigt bra och vi kan gå långa stunder utan att stanna.

MAYAS LISTA ÖVER LEKSAKER

En leksak definieras av följande:
Kan man bita i den?
Kan man bära/släpa med den?
Om JA på båda frågorna är det en leksak.

Enligt Maya är följande ting leksaker (vilket inte vi håller med om):
- Handdukar

- Skor (Särskilt den andra när man tar på den första)
- Morgonrockar
- Plädar

- PET-flaskor

- Vattenkannor

- Arbetshandskar

- Sopborstar

mm

Vi kommer snart att få mer tid att blogga. Håll ut!!
//Husse

Ibland när jag är ute med Maya går vi runt kvarteret och på gatan nedanför oss. Där bor en Berner Sennen-tik som heter Easy.

Första gången Maya träffade Easy (hälsade genom grinden) var Maya rädd och gömde sig bakom mig.
Andra gången nosade hon och morrade åt Easy.

Efter det är verkar hon vara förtjust i Easy och stannar alltid utanför grinden. Om easy inte är ute tittar Maya längtansfullt...

Idag släppte vi ihop Maya och Easy och vilken syn! En jättelik svart sak som leker med en liten vit hårboll.. Men dom hade kul!!

Fantastiskt att se att hundar kan leka fast det skiljer så mycket i ålder och storlek.

//Husse

Kom upp till övervåningen och skulle lägga mig för kvällen. I handen hade jag en kaffekopp med kallt kaffe som blivit kvar sen kvällsfikat.

Maya låg och sov när jag kom upp men vaknade och kom fram. Hon är alltid så mysigt kelig när hon är nyvaken så jag satte mig ner för att kela lite med henne.

Hon hoppar upp i mitt knä för att kela, och ställer sig med framtassarna mot min arm. Får syn på muggen och stoppar ner nosen.

"Hon får väl lukta då" tänker jag, men....

Slick-slick-slick-slick-slick-slick-slick...

Stadens snabbaste tunga tar in en rejäl dos kallt kaffe.

NEJ!!! tänker jag.... Som om det inte är fart nog ändå på henne!!!!

Hon somnade gott iaf, 5 minuter senare. Suck!

//Husse 

Det händer mycket med Maya nu, inte minst i utveckling. Det händer mycket kring Maya med, det märks var hon är!!

Ibland blir Maya überaktiv (som yngste sonen brukar säga) och attackerar allt som rör sig, eller borde röra sig. Morgonrockar: Jättekul, Mattes tår: Ännu roligare!! ( = illvrål ).

Vi har märkt att dessa perioder kommer när Maya antingen är trött eller hungrig. Oftast kan man avleda med en leksak eller ett märgben men då inte det hjälper så stänger vi in henne. Då brukar hon somna på två minuter.

Maya vill vara med överallt (självklart, hon är ju PON). Häromdagen skulle hon absolut vara med när lillmatte spelade piano.

 Heter det fyr-händigt eller fyr-tassigt???

När Matte är ensam hemma med Maya brukar hon gå och småprata med henne. Det verkar som om Maya känner sig delaktig och blir lugn och harmonisk. Men när matte var sängliggande några dagar så var det inte lika kul att vara valp i huset.  Det var inte heller kul att vara sängliggande med en valp som pockade på uppmärksamhet. Tack snälla släktingar som ställde upp och förbarmade sig över vår desperat leksugna vovve!

MIN BOLL!!

//Matte & Husse

Hur avgör en PON-valp vad som går att äta? Enkelt: Går den in i munnen?

;-)

//Husse

Det här med att fostra en valp är en spännande resa. Vår Maya börjar ta form och visar vem hon är.

Här är det en mjuk men fast hand som gäller. Hon känner direkt om vi är irriterade på henne. Då svarar hon med samma mynt.

Om vi istället låter henne vara med (i den mån det går) så är hon världens mest medgörliga hund. Plocka ur diskmaskinen, ta in posten t.o.m dammsugningen blir en spännande upplevelse.

Ibland blir dock behovet av uppmärksamhet för stor. T.ex när familjen vill kolla på tv en stund. Det tycker Maya är jättetråkigt! Då kommer Pirayatänderna fram och allt inom räckhåll duger jättebra för att få uppmärksamhet.

Då är det bara en sak som gäller. Upp med jycken på andra våningen och för med gallret. Efter en stund i lugn och ro så brukar attacken vara över och vi får världens gosigaste hund tillbaka!

Matte

Maya sköter sig hela nätterna. Sover tryggt på sin plats på golvet. Ibland vaknar hon och vill upp en sväng i sängen för att 'hälsa' men hoppar snart ner igen.

På morgonen när vi går ut så gör hon vad hon ska, både 'stor och liten konst', som vi brukar kalla det.

Det roliga är att när hon sätter sig att kissa, tittar hon på en och slickar sig om munnen... (Hun brukar få godis när hon är duktig och kissar ute).

//Husse