I kväll var vi med Maya i skogen. Snö och Pon är en kul komination, om man gillar snö inne i bilen. Vi satte henne bak i bilen och körde ut i skogen för att få tag på lite gransris till balkongen (givetvis från fällda träd). Efter en stund började hon gnälla. Vad nu? Det hade hon inte gjort sen den dan vi hämtade henne... Men vi kom på vad det var. Det var ju mörkt i skogen så hon såg inte ut! Detta löstes raskt med ett kort stopp då vi flyttade fram Maya till mattes knä. Där trivdes hon kanonfint.

Under tiden vi plockade granriset sprang hon omkring och bara var lycklig. Att få följa med familjen till skogen är nog största lyckan! 

Som ofta på kvällen satt Matte i TV-soffan - Maya kom och började skälla. Matte hade precis satt sig och trodde att det var bara för att få uppmärksamhet som Maya skällde. Hon hade just varit ute. Matte försökte ignorera Maya och koncentrerade sig på Mikael Persbrants fagra nuna. Inget kunde få henne att slita bort blicken.

Då gjorde vovven en typisk Maya-grej: Satte sig demonstrativt mitt framför TV:n och kissade en rejäl pöl.

Detta är typiskt kvällsbeteende. På dagen är hon i det närmaste torr, det är på kvällen när vi sätter oss framför tv:n hon skäller och kissar inne. Allt för uppmärksamheten antagligen.

Direkt efter detta gick hon raka vägen upp till husse.

Husse har sedan några dagar haft en böld på näsan.

För att få bukt med den har han (på mattes inrådan) börjat behandla med omslag indränkta i alsolsprit.

I kväll satt han med den stora vita blöta kopressen på snoken när Maya kom in. Hon satte satt en lång stund och bara tittade på husse. Sedan började hon gnälla, lite ynkligt så där. Efter en stund hoppade hon upp med framtassarna mot knät och tittade på husse. Han pratade lite med henne och då började hon krafsa med tassen. Han märkte att hon försökte dra i honom så han böjde sig då fram. Då skulle hon undersöka kompressen, noga.

Hon gillade INTE lukten men ville ändå bita i den, antagligen för att ta bort den. Har aldrig tänkt på att hundar är så observanta.

Det är jobbigt att hon skäller och kräver så mycket uppmärksamhet på kvällarna. Vad ska vi göra? Långpromenader, avledning mm fungerar inte. Vi har försökt ignorera henne och stänga in henne oxå, men inte heller det hjälper. Vad göra? Ideér? Tips?? Är det bara en fas i utvecklingen? 
NÅGON??? 

//Husse & Matte

I dag har Maya varit på släktkalas i Karlstad. Bilresan gick fin-fint. Hon satt förnöjt och tittade ut under hela resan.

Väl framme var lyckan stor. Maya for omkring som en ullig kramhög och hälsade på allt och alla. Alla barn i lämplig höjd förärades en blöt puss. En av de mindre barnen provade t.o.m att rida på henne...hmmm.

Hon ville inte ödsla tid på att ligga och vila många sekunder utan ville gärna ha koll på allt som hände (och det blir en del när 10 kusiner träffas).

Under middagen listade hon snart ut vem som spillde mest på golvet så hela middagen satt hon troget hos de två minsta kusinerna.

På eftermiddagen tog vi en promenad och passade på att lägga ut ett spår i skogen. Det var inte en sekunds tvekan från Maya. Hon tog det klockrent.

Nu är det så skönt att se att Maya smälter in som en del i familjen. Hon funkar alldeles ypperligt att ha med på resor och tillställningar. Hon är världens goaste hund! Snäll, glad,tillgiven och vi känner att vi kan lita på henne i alla situationer fast hon fortfarande är valp.

Matte o Husse (stolta)

Maya vill ha hålligång mest hela tiden. Ibland blir det lite mycket även för en inbiten ponägare. Blir aktivitetsnivån för hög mår hon bra av en stund bakom stängd dörr. Då kan hon sova i timmar...

Nåväl, i dag skulle jag ta mej an strykberget. Maya stog bredvid och skällde och försökte på alla sätt att få igång sin matte. Jag surnade till och fick tag i ett äpple som jag skickade iväg med ett "leta"! Kort därefter kommer hon trippande med ett glatt skall. OCH gömmer äpplet under biljardbordet. Jag efter äpplet och iväg med det igen. Nu gömmer hon det under soffan, nästa gång under motionscykeln osv....Leken var igång. Kan matte så kan jag.

Helt klart en smart jycke vi har!

Ett annat glädjeämne  är att Maya inte kissat inne på hela dagen! (I skrivandets stund ska kanske tilläggas) Det har varit ett torkande dagarna i ände men så till sist...

Håller det i sej så får vi nog fira med en tårta eller nått!

//Matte

...och som om kvällen slutat där....

När Maya kom in var hon blöt och lite lortig, så liiite bus hade hon nog gjort. Jag torkade henne och matte frågade om jag inte skulle ta en kvällspromenad ändå...  Jag skrattade och sa att "Hon får inte vara ute mer ikväll!"
Två minuter senare kissar hon, och gör en hög.... Suck!

Bara att torka upp.

Vi bestämde oss för att blogga om kvällen, och medans matte skriver tänkte jag fota så vi har ett färskt kort att visa upp.

 Maya låg på golvet med en tuggknut. Jag hann precis få ett första kort innan hon for upp som en stålfjäder och ville leka:

När jag försökte ta ett snyggare kort blev det inte bättre. Så fort jag sa "Maya!" för att hon skulle vända sig mot mig så kastade hon sig handlöst mot mig och anföll...  Inte lätt att fånga en valp på kort då!

Hon la sig på sin plats och jag la mig på golvet för att plåta. Ett halvdant kort hann det bli:

Men Maya fick syn på mig och attackerade mig igen... Suck...

Jag gav upp och vi gick och skulle lägga oss.

Precis när vi lagt oss hoppar Maya upp i sängen, och kräks. Suck...

//Husse (lät uppgiven)

Maya har lagt sej till med ett nytt kvällsnöje. När familjen slagit sej till ro i tvsoffan så vill Maya gå ut själv.

Vi brukar släppa ut henne på baksidan och där sitter hon helt förnöjt och tittar på trafik och annat. Vi börjar ana en vakthund. Hon kan sitta i minst en halvtimma och baaara titta (vi smygtittar förstås då och då).

Så hände det i kväll. Om det var trötthet eller en spännande film som orsakade det hela ska vi låta vara osagt.

Plötsligt rusar Husse upp ur soffan och vrålar MAYA!!!

Vi hade glömt bort vår lilla prinsessa...skäms på oss!

Paniken satte sina klor i oss och vi såg det värsta scenariot framför oss...Var var vår lilla valp, ensam ute i mörkret.

"Ensam? Jag? Näe då...."

Hon satt på framsidan av huset. Helt lugn och sååå förnöjd. "Gå in? Inte då!"

Efter lite lock och pock så skuttade en mycket glad och nöjd vovve in igen till sina glada och något skamsna ägare!

Ibland blir man förvånad.

//Matte

Huliganhunden börjar bli stor!!

Det händer mycket nu! Valpkursen avslutades för en vecka sedan och Maya klarade den bra. Jag fick jobba mycket med kontakten för de andra valparna var sååååå roliga. (Att gå fot här hemma och ha kontakt är inga problem! Vi kan gå 50m fot med ögonkontakt!! Hon blir nog kanon när hon blir lite större.)

På avslutningen provade vi bland annat ett spår, inga problem!

JIPPPI!! Maya har hittat leksaken i slutet på spåret! Kursledaren Annelie hjälper till att hålla spårlinan.

Vi har redan anmält oss till vårens kurser och tänkte ta en grundlydnad och en kontaktkurs. Grundlydnad tänkte jag gå tillsammans med Matte och troligen tar lillhusse kontaktkursen.

Hemma märker vi att hon växer mer och mer. För några veckor sedan var jag och Matte borta en vecka på Rhodos. Vi reste från en valp och kom hem till en unghund... så kändes det i alla fall.

Vad gäller detta med att vara rumsren så är det nog inga problem, bara vi förstår Maya. Kruxet är nämligen detta:
Tigger = Skäller
Slut på vatten = Skäller
Slut på mat = Skäller
Vill leka = Skäller
Behöver gå ut = Skäller...

Först NU har vi börjat se skillnad på skall och skall och då säger hon faktiskt till när hon behöver gå ut. Men fortfarande kan hon pinka inne på pin tji. Till exempel om hon inte får vatten i skålen fort nog, då blänger hon på oss och sätter sig att pinka en liten skvätt bara för att visa sitt missnöje. (Något lite kan hon ju alltid klämma fram).

Inte mycket valp här längre... 

//Husse

Maya är oftast världens goaste hund. Men hon har en ful ovana som gör mig galen!!
Hon vill alltid bita i mina händer!!

Jag försöker kela med henne och då attackerar hon min händer. Jag har försökt med snällt "nej", argt "nej", ta tag i nackskinnet, ignorera,  avleda mm. Jag har försökt att bara kela med henne när hon inte biter. Inte låta hene vara i soffan om hon biter osv... Inget hjälper.

Hon är värst mot mig! Troligen märker hon att jag blir provocerad och irriterad.
Detta medför oxå att det det blir svårt med tex avslappningsövningar på valpkursen. Om jag försöker få henne att gå ner i varv svarar hon med ett morrande och en attack på mina händer. Turligt nog biter hon inte hårt, mentillräckligt för att det skall kännas.

Jag var lite orolig när vi träffade några små barn som kastade sig handlöst över Maya och skulle gosa, tänk om hon börjar bita dom på samma sätt?

Men inte då... Hon bara pussade hur gullig som helst! Det är bara vi i familjen/flocken som drabbas. Alla andra slipper, som tur är.

Vad i hela världen beror ett så'nt här beteende på och hur blir man kvitt det???

//Husse

Jag har väl inget gjort??? Are U talking 2 me?

I morses ville Maya göra mej sällskap på toaletten. So what tänkte jag. När jag sitte där i mitt smått omtöcknade tillstånd så händer det...Maya sätter sej framför mej och gör en stor hög, ställer sej sen stolt upp och viftar glatt på svansen...."jag är lika duktig som du"!

Inte kan man bli arg då....